De släcker alla ljusen som tindrar och i mig är snart lika kallt, lika kallt som de gör mig ont. I en farkost byggd på brustna drömmar och förlust leder kompassen aldrig mot land. Och du vet inte hur jag ligger i spillror inom väggar. Mellan golv och tak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar