Ensamhetshav

Ikväll vecklade stora svarta vågor ut sig ur min bröstkorg och vidare genom kroppen. Det är den förlamande ensamheten som sveper mig. För det mesta fungerar mitt liv som ensamvarg tämligen galant men ibland blir tystnaden, tomheten, avsaknaden så enorm, som ett skrik som skär genom hela mitt jag. Nej, ikväll kan ingen kurrande katt i mitt knä, med den allra lenaste pälsen och de allra kärvänligaste små ögon som blinkar upp mot mig döda den här farsoten. Jag önskar att jag hade någon att sitta intill i soffan, le mot över en kopp värmande te, spela kortspel eller yatzy med, samtala med om allt och inget. Eller bara sitta alldeles tyst intill och höra hur denne någon andas.

Åh

Vore jag rik - eller en jäkel på att sy - då skulle klänningar som dessa sannerligen hänga i min garderob! Från: http://misspatina.bigcartel.com/