Kattmatsknaper utifrån köket, en sval bris från fönstret alldeles intill. Mörkernatt men ännu lampor som lyser. Skygglappar för mina ögon och en tvångströja om min vilja. Ibland blir mina tankar på dig så starka så att de gör ont. Jag saknar att inte få småprata, ibland i timmar, så som vi gjorde förut. Jag saknar att inte få veta vad som händer, att inte få fråga, att vara tvungen att låsa in min vilja i sig själv. Nätter är nog som allra bäst på att viska minnen, lika bra som platserna där minnena en gång utspelade sig. Varför minns jag så bra? Varför minns jag så skarpt som skulle jag kunna skapa kristallklara filmer utav minnena. Det borde vara förbjudet att minnas så bra. Det gör ju så ont samtidigt som det är så vackert. Men kanske är det vackra värt den stora smärtan?
Bosses lilla björntass mot mitt ben. Hans lurviga huvud något på sned. Älskar dig min lilla vän. Tar upp honom i famnen och ger en kram. Hans kurr ljuder som ett helt maskineri. Vi ska sova nu säger jag. Vi ska sova nu.
Skygglappar för mina ögon och en tvångströja om min vilja. Jag längtar ju bara efter att få fråga hur du mår.
