Jag tror att lyckan finns att finna någonstans i de där fibrerna. I verkligheten blir jag bara olyckligare. Och jag har inga vackra sagor att skapa halsband av. Halsband att sätta runt halsen för att sedan lycklig tänka att det här har jag varit med om. Det här har jag skapat.
-Var är den där kyssen att bygga en dröm på. -Var är den där tryggheten att bygga en grund på. Jag sveper genom dygnen som ett förbrukat löv som aldrig faller till ro, bara sveper. Jag ser inte mig själv. Jag inser inte mig själv.
