Mot vinterhalvår igen

Jag ser fram emot att traska runt längs gator och över torg med höga jackkragar eller sjalar, med mössa och vantar och med min lilla älskling i barnvagnen framför mig. Med snöflingor dansande runtom alla grå hus och fasader, vandra där och hemlighetsfullt le. Som om alla de finaste skatterna bodde i mig.

Sådant som inte går av för hackor

Nyduschat balkonghäng med tända ljus i en sensommarnatt!

Om du är en tös

Var tog mina ord vägen?

Jag saknar hur orden brukade födas och lämna mina händer som i en eld, en brand som rasade genom kroppen och vidare ut via fingerspetsarna. Det är längesedan jag kände den känslan nu. Men jag återminns ibland genom sockerdricka, poesisidan alltså :)


drömvärld

jag rör mig utanför tiden nu
vi skapar alltid en bubbla mot omvärlden
och jag blev kvar där

vi var vakna hela nätter
bland livets frågor
skratt tårar korsord
blå vener som sträckte sig likt träd under huden
jag sträckte mina fingrar efter dem
jag sade att vem vill sova
när det är såhär att vara vaken
från måne till sol och tillbaka

Till ingen alls

Berätta om ditt land.

Hur faller löven. Hur sprider du dina minnen med luften. Tycker du fortfarande om hösten så mycket som du berättade att du gjorde.

Jag vandrade vid början till det nya idag. Fotograferade sommarens förfall och höstens ankomst och jag tänkte på dig. Jag tänker ofta på dig när jag vandrar under träd eller när en liten regndroppe landar på min läpp. I de små ögonblicken.

Längtar din hud någon annanstans, eller har du nu allt som du vill ha.

Havet i mitt hjärta har torkat ut. Inte dött men blivit litet och stillsamt. Jag hålls ihop av piller, film och tända ljus. Ibland kan jag inte sluta undra om dina läppar ännu minns mina. Om du tänker på mig, någongång. Hur vi dansade in ett nytt år, hur himlen tog oss i sin famn den där tiden som vi levde.

Och allt bleknar


Jag ser bara de här väggarna, de här sakerna, det knottriga vita taket, dina vackra kråkfötter i korsord som vi löste tillsammans. De tysta och ensamma ytorna och dig, det är allt jag ser. Kanske är jag blind för jag ser ingen väg härifrån, jag är som en snigel i sitt skal.

Ovädersmolnen lägger sig tunga över bunkrarna i staden. Tiden skiftar färg på löven och klär av träden. Jag håller vinden i handen, tänker inte mycket, bara ser hur tiden går, hur årstider byter plats, hur den prunkande sommaren snart har övergått i naken höst. En höst lika naken som jag är i hjärtat och du läste mig så rätt.

*

Du läser mina ögon. Du förstår min tystnad.
Stryker dina ord över mina tårar, hittar min glädje och drar mig upp och ut. Vi vandrar ner till sjön och sjön blir ett hav där vi sprider ut våra lemmar åt alla väderstreck. Inget är för stort tillsammans med dig. Men allt är alldeles för orättvist. 


berätta våra drömmar

vi har synat varje färg
varje vinkel av vardagen
hur tiden är flyktig likt årstidernas föränderlighet
vi försökte fånga underverk från förlista skepp
men hur lämnar man ett mellanrum
och fyller sina händer

ibland slår våra knoppar ut
som våren föder nya blommor
som fåglarna blir vilda och kära
som isen bli svag och obetydlig
och när vattnet breder ut sig
kan vi skicka flaskpost till framtiden
berätta våra drömmar

Min lilla Krösus

Hörru din lilla Krösus var orden som for över mina läppar tidigare idag. Det är konstigt hur huvudet fylls av lustiga tilltalsnamn som filur, spjuver, kanalje och lilla sparven. Hur händerna allt oftare drar sig till magen för att känna på och cirkulera över konturerna som buktar ut inifrån. Vad gör du därinne min lilla vän? Tänker du på något, och i så fall vad? Undrar du vad som händer när jag blir arg och ryter till åt katterna eller lillasyster ibland, blir du rädd då? Förlåt mig om det skulle vara så. Jag vill inte att du ska vara rädd. Jag vill att du ska vara trygg och glad. Har bäddat till dig i barnvagnen. Ett vitt underlakan med spets upptill över det mjuka fårskinnet som min mamma, din mormor köpte till dig. Och jag väntar nu. Jag undrar nu - varje dag - när börjar det - när kommer du - snart väl - snälla snart. Jag har aldrig haft lätt för att vänta. 

Liten leksaksgömma

I secondhandbutiken hittade jag en vit liten 80-talsaktig Ikea byrå. Jag målade om den i käraste svart och sydde till ett tyg att fästa framför de fyra små facken. Då blev det såhär. Fullt dugligt tycker jag. Och så är det en fröjd att få knåpa litegranna på egen hand :)

Snälla, fråga hur jag mår - Jag längtar efter att få fråga hur du mår

Kattmatsknaper utifrån köket, en sval bris från fönstret alldeles intill. Mörkernatt men ännu lampor som lyser. Skygglappar för mina ögon och en tvångströja om min vilja. Ibland blir mina tankar på dig så starka så att de gör ont. Jag saknar att inte få småprata, ibland i timmar, så som vi gjorde förut. Jag saknar att inte få veta vad som händer, att inte få fråga, att vara tvungen att låsa in min vilja i sig själv. Nätter är nog som allra bäst på att viska minnen, lika bra som platserna där minnena en gång utspelade sig. Varför minns jag så bra? Varför minns jag så skarpt som skulle jag kunna skapa kristallklara filmer utav minnena. Det borde vara förbjudet att minnas så bra. Det gör ju så ont samtidigt som det är så vackert. Men kanske är det vackra värt den stora smärtan? 
Bosses lilla björntass mot mitt ben. Hans lurviga huvud något på sned. Älskar dig min lilla vän. Tar upp honom i famnen och ger en kram. Hans kurr ljuder som ett helt maskineri. Vi ska sova nu säger jag. Vi ska sova nu. 
Skygglappar för mina ögon och en tvångströja om min vilja. Jag längtar ju bara efter att få fråga hur du mår.

Trötthetskänsla och höstföraningar

Jag skrev att det nog var bra till en vän. Nu känns det inte alls bra. Nu känns det tungt och trött och ensamt. I magen akrobatiserar filuren. Jag funderar allt oftare på när han eller hon ska låta sitt första skrik ljuda på jorden. Det är jobbigt att inte veta precis när. Kanske om en vecka, kanske om två, kanske om fem. Jag tycker inte om att inte veta. Imorgon ska jag på föräldragrupp/infoträff, 08.30-16.00. Just nu känner jag mig absolut inte upplagd för en heldag på lasarettet, hur kan de behöva informera så länge, eller ska man sitta och diskutera, ställa frågor? Hoppas Inte det.

I luften bor känslan av höst även om det bara häromdagen var riktigt varmt. Kanske badade jag för sista gången i år i Skuthamn i fredags. Den känns litet vemodig, den tanken. Men samtidigt känns inte tanken på höga jackkragar, sjalar, mössor och varmare skor fel. Inte heller tanken på rödorange och gyllene löv som cirklar runt genom luften, eller sådant som klara kyliga dagar och frostbetäckta växter eller imma när man andas.
Ännu står i alla fall balkongdörren min mer eller mindre öppen dagarna i ända och ännu går jag ut på min balkong varje kväll eller natt och slår mig ner i en utav stolarna, med barfotafötter, kortärmat och kjol. Och det är så skönt att sitta där i det svala mörkret, spana ut mot de nedsläckta samt de lampupplysta fönstergluggarna på huset mittemot. Att inte frysa och att inte svettas. Bara känna att det är en alldeles lagom och skön temperatur.

Bemärkelsedag no. 29

En fin födelsedag tillsammans med älskade familjen och delar av släkten. Och de där två katterna som tog sin tillflykt till inunder soffan såklart. Brorsan lyckades dock med konststycket att få fatt i Bosse som sedan tycktes finna sig någorlunda till ro på brorsans buk. Vädret var inte riktigt som jag är van vid, för det mesta så brukar den 10:e augusti bjuda på mer eller mindre fint väder. Denna 10:e augusti har det dock regnat så gott som hela dagen, men regn är mysigt och fint på sitt sätt. Och efter regnet bjöds det på ett vackert ljussken i skymningen. Vad fick jag då, jo jag fick bland annat pengar och ett presentkort, en massa olika smaskiga drycker från Tillmans, den vackraste köksklockan med rosor på, handdukar, en blomma och solcellslampor som ska sprida ljus på balkongen när mörkret har lagt sig. Sedan när alla gratulanter gett sig av så begav jag mig till Willys och köpte litet snask plus den där glödlampan som lampan med röd skärm saknat. Så nu lyser äntligen den där röda skärmlampan med sitt magiska ljus igen. Det gillar jag :)

Scones i morgonsol

Väldoftande & välsmakande välgörare.

När man vaknar och inte kan somna om

Hej världen. Någon gång innan 04.31 imorse vaknade jag av Ladys klagande kattvisa. 04.31 var så klockslaget då jag seglade de sju haven till toaletten, för ja, färden dit känns ungefär så i nyvaket tillstånd nuförtiden. Benen eller rättare sagt det ena benet vill inte riktigt bära och samtidigt ska en försöka att parera för två katter som stryker utefter fötterna, liksom sicksackar framför en. Ibland har man det tufft ;) Efter ett litet återbesök bland lakan och spetsöverkast så förstod jag att här kommer det inte bli någon mer sömn för tillfället. Återvände därmed ut till katternas område och hamnade snart här: Här var morgonljuset sprider sig runt former och ting och lämnar skuggbilder längs väggarna: Vid ett fönster med utsikt mot de dimstråk som vilar över bergskammen mot vad jag tror är norr? Jag borde lära mig det där med väderstreck någon gång.
Jag började att fundera på hur det ska bli när spjälsängen är här. När den nya världsbilden är närapå komplett - även om det allra viktigaste ännu bor inuti mig. Ska man kanske hänga ett foto på mamma och ett foto på pappa i vardera huvudhörn? Är det fint eller fjantigt, i mitt huvud tänkte jag i alla fall att det är något fint och bra att alltid ha sina föräldrar så nära intill där man vilar och drömmer. Och att det är viktigt med en pappas bild alldeles nära om man inte får träffa honom så ofta. Viktigt att veta vilka och var man kommer ifrån. Jag får se helt enkelt. Lika väl som jag får se hur det blir med den där sänghimlen som jag hade tänkt mig, men en sådan blir det säkert. Jag har alltid tyckt om sänghimlar även om jag ännu inte har haft någon för egen del.

Nu häver sig solstrålar och en blå himmel upp över dimmor, bergskanter, sjöar, skogar och hus.Om mindre än två timmar ska jag stiga upp för att en timme därpå bege mig till MVC. Hoppas hoppas att de inte sticker mig i fingret idag ty jag hatar stick av alla de slag. Mer trevligt än sticket ska det bli att se hur allt har utvecklats och fortgått sedan sist. Det är alltid med ett litet pirr i kroppen som jag besöker barnmorskan, men hittills har allt varit bara bra :)

Och förresten, jag har fått en till kusin, en Molly och hon är ordentligt söt. Hon kommer även att vara bara cirka en månad äldre än min lille parvel. Och när jag och moster därtill bor som grannar nuförtiden så kommer de säkerligen att bli fina vänner. Och jag antar att de även kommer att gå i samma klass? Litet knasigt. Men kul.

Hjärtskav

åh mitt lilla hjärta
du griper så onödiga trådar
här från höjden sex våningar ovan jorden
är han för alltid en evighet ifrån
himlen för blå
växer sig tung över mitt huvud
jag skulle ha varit på väg nu
men jag kommer ingenstans
bara snubblar in i en avlägsen saga
för jag behöver och saknar -
viska mitt namn
ge mig ett fång av vild blom
eller ett knippe rosor, ge mig
vad jag aldrig haft men längtar
åh mitt lilla hjärta
du griper så onödiga trådar
men här från höjden sex våningar ovan jorden
skallar ändå mitt bedjande vrål

Skuthamn, Aloe Vera och Finhet

Igår satt jag hemma hela dagen fast jag helst av allt ville gå ner till sjön och bada. Idag så trotsade jag smärtan i ryggen och benet och haltade ner till Skuthamn. Där mötte jag min moster och kusin och tog ett skönt bad. Därefter tog jag mig vidare till centrum och Åhlens där jag blev kär i Aloe Veras kroppslotion, den ska jag absolut köpa om jag får någon slant i födelsedagspresent. Ljuvaste doften, måste lukta på mina händer stup i kvarten nu :) Nästan hemma igen så mötte jag den unga afrikanska tjejen som jag en gång tidigare hälsat på och en annan gång pratat litet med. Hej Jenny sade hon och log varmt. Jag blev så glad över att hon kom ihåg mitt namn och skämdes över det faktum att jag tappat bort hennes. Utanför hissen till mitt hem mötte jag en till afrikanska som hälsade hjärtligt och jag kom då att tänka på en annan kvinna och hennes barn som jag träffat på i hissen en annan dag. Hon med det godmodiga ansiktet som frågat mig "Hur många år är barnet" och pekat mot magen. Och sedan önskat mig det varmaste lycka till två gånger. Alla som jag har träffat på här runtom mitt nya hem verkar så fina och jag blir så glad och varm i hela kroppen av varje sådant litet möte. Finhet är sannerligen något utav det finaste.

 

Ingen regelrätt skönhet, men kanske ändå tillräcklig

jag minns
hur vi dansade, kiknade tillsammans
berättade våra liv på min nattsvarta balkong
den fula ankungen blev vacker
men jag glömmer det av och till nu
nu måste jag själv säga mig sådant där
och jag måste tro på mig själv
som jag till slut trodde dig

Om så ensam eller ej

jag hör inte min inre röst nuförtiden
och ibland förlorar jag min övertygelse
blir alldeles för liten
alldeles för liten för att vara sådär stark

den där handen på min axel
den där handen om min midja
skulle jag behöva av och till
men allt ordnar sig, eller hur
alla pusselbitar finns 
om så utspridda
om så svåråtkomliga

 jag bygger bit för bit , vårat pussel
timme för timme, dag för dag
för alltid vaknar man till en annan dag
till en bättre dag

om så ensam eller ej