Reflektioner i den sista timman

Min själ är trött och matt, sommaren kom aldrig, den bara försvann. Ännu känner jag mig vilse, var är den väg som jag borde ha vandra? Tiden har varit så långsam men samtidigt så alldeles för snabb. Det känns som jag aldrig hann vara ungdom, jag var fullt sysselsatt med att kämpa, att överleva. Om sex dagar blir jag trettio. Mitt hjärta har ännu inte hittat hem. Men någonstans framöver kan jag kanske finna min väg, mitt hem.