tisdag 2 februari 2010

Jag vill att någon sjunger mig godnattsånger

Snart ännu en midnatt.
Jag har mött varje 00.00 ögonblick flera dagar i streck.
Då när musiken börjar att mynna ut.
Då när ljusen i fönstren mittemot har slocknat.
Då när det inte finns så mycket mer att ta sig för.
För det är den tiden på dygnet då man bara vill be någon att sjunga en godnattsånger. Be någon spela vackra rogivande melodier.
Så att man kan somna in.
Trygg.

Jag vill ha det där varje natt.
Speciellt inatt.

Vita dagar och nätter


Det snöar igen.
Stora mjuka flingor.
Och jag bara njuter.
Snö för mig är som plåster på sår.
Och fast det hela tiden kommer mer och inget försvinner,
så är det som att det aldrig blir nog.
Jag vill bara ha mer och mer och mer.
Som kärlek på något vis.
och som snön vilar över grenverken
så vilar minnena mot min arm när det mörknar, och jag tänker att jag ska fånga ett stjärnfall en dag, ge det till dig

Ljuvliga foton

Måste passa på att dela med mig av 2 flickr sidor som jag har hittat och bara älskar.

http://www.flickr.com/photos/lullabyexile/3062845875/in/photostream/

http://www.flickr.com/photos/sophisticated/page4/

Ett nytt försök

Försiktigt börjar det att skymma över min "nygamla" stad. Ja, för sedan senast har jag bytt stad, och en höst, en jul och ett nyår har passerat. Det har hänt så mycket men samtidigt nästan ingenting.

Nu sitter jag här i kära Dalarna och tänker. Jag tänker på allt och inget. Mest på allt. Och jag har skrivit, skrivit och skrivit nästan hela dagen. Liksom jag gjorde igår och dagen innan dess. Det är en skön känsla att poesin återigen sprider sin fröjd när den brinner i mina fingrar. För om livet är ensamt överlag så blir det desto ensammare utan den.

"Ord framför allt" som jag har plitat ner på ett av mina anteckningsblock. Så är det.
Och musik förstås.
Man får aldrig glömma musiken.

så ska jag bli 28
med livet täckt av ord
nedklottrade anteckningsblock
där jag säger allt
som läpparna inte klarar
för det är så jag är