Du är så jäkla vacker

jag vill måla dig i de dyraste och vackraste toner jag vet
lyfta din blick mot något bättre när du bara söker underlagen
när du kämpar med dina själsliga hål vill jag vara en hjälpande hand
när du säger att ingenting kommer bli som du vill ska jag
berätta om den fantastiska potential du har och om den ära
det skulle vara att följa din väg på nära håll om jag fick
jag finns oavsett alldeles intill dig där himlen övergår i mörker
och jag lovar dig att jag alltid ska finnas här när ljuset dör
även om du säger att du inte behöver någon för alla behöver någon
du behöver inte be mig med fina ord eller säga något alls
skicka gärna ett sms mitt i natten eller ett brev via nätet
du kan nå mig på vilket vis som helst, jag ska aldrig sluta svara
jag finns alltid bara en liten bit ifrån, alltid mer nära
än långt borta, för du vet kära jag är din vän och vänner
vänder inte ryggen till i första eller andra taget



jag vill hålla dina förtvivlade händer när de bara skälver
och viska hur fel du har när du säger att du är den största idioten
på jorden och att du inte är värd den minsta omtänksamhet
jag ska leda dig vidare om du ingenting ser, förstår du
jag tänker inte släppa taget eller låta dig gå under i något alls
så tänk dig hur vi bara skulle kunna släppa de där mörka skyarna
och skapa något nytt och underbart för vi har potential oh ja
liksom alla har vi en fantastisk potential om så gömd bakom murar och lås
men inatt tycker jag att vi går ut och ser på månen och talar om vackra saker
och sjunger oss fria från dagens sorger och skålar med glädjeglansiga ögon
det som morgondagen bär med sig det löser vi då nu vill jag bara visa att
du är så jäkla vacker varje gång du vågar vara dig själv hela vägen in och ut
och jag är likaså

och alla de andra är också precis lika vackra som du och jag

Närmare till en fröjdefull jul än en kaotisk höst?

18 timmars utdragen kamp, sedan var inget längre som förr. Efter fyra veckor inlagda på sjukhus och tre hemmavid, efter lungproblem och förhöjda levervärden, efter nålstick och kanyler i Livs hud, efter dräneringsslang och syrgas, återbesök och kontroller så längtar jag efter frid och att finna någon slags ordning. Jag önskar det så innerligt även om Liv för tillfället är mitt uppe i penicillin och medicinkurer. Fler läkarbesök, ytterligare kontroller och en ruvande, gnagande oro, smärta och sorg - men en längtan förbi och vidare, en längtan efter nya äventyr, efter att känna sig hemma, en längtan, ett hopp, en aldrig sinande dröm, en dröm som tonar sig fram bortanför livets vedermödor. Nu vill jag nå en hamn. Fast land. Och jag ska segla tillsammans med dig hur svag jag än känner mig. Bära dig i min famn. Det har jag lovat dig.