söndag 2 januari 2011

Tre favoriter

Här är mina tre favoritbloggerskor. Alla har de de vackraste hem och de vackraste klänningarna man kan tänka sig. Och så tar de foton som är en fröjd för ögat. Därtill verkar de alla tre vara väldigt ödmjuka och goa och snälla personer - det gör inte saken sämre.

UnderbaraClara: Kvinnan från Norrland som donar och pysslar och ger alla möjliga små tips, vad gäller alltifrån mat till inredning. Dessutom har hon fina tankar och värderingar. www.underbaraclara.nu




ElsaBillgren: Hon med de vackraste klänningarna och det vackraste håret, det vackra hemmet och allt det andra vackra och spännande som hon tar med en på i sin blogg. www.elsa.elle.se/



Vintageportalen: Vackra Jessica Silversaga som är litet av en sagoprinsessa i sina underbara klänningar och med de drömska foton hon tar. www.vintageportalen.se


Smärta och oro

Är inne på den femte eller sjätte dagen med värk/smärta i revbenstrakten. De första dagarna var värken relativt lindrig om man jämför med det som nu bara kan benämnas med smärta. Nu befarar jag varje hostangrepp - för varje gång jag hostar sticker det till som av hundra knivar från ryggen och ut mot bröstkorgen. Jag har även lite svårt att andas, andas ansträngt, vilket kan bero på smärtan eller något annat. Läste för en stund sedan att om en doktor misstänker ett revbensbrott/spricka så trycker de i sidan, vilket isf ska göra ont. Detta är dock inte fallet med mig. Så jag börjar att bli så orolig över att det ska vara något värre än en simpel spricka i revbenet - som läker ihop av sig själv. Tänk om jag har lungsäcksinflammation, vätska i lungan så att doktorn måste sticka ner en slang genom mitt skinn och genom min kropp för att suga ut vätskan. Eller tänk om jag skulle ha lungcancer. Man kan ju aldrig veta. Det som ytterligare späder på min oro är att smärtan sedan igår känns hela tiden, med ett molande och tryckande. Vid revbensbrott tycks det som att det främst är vid djupa andetag, hosta, skratt och dylikt som det gör ont. Men, jag anar att jag bara skrämmer upp mig själv nu, rädd som jag är för sjukdom och sjukhus och sprutor och doktorer. Låt min kropp vara liksom!

Imorgon ska jag ändock trotsa denna rädsla och bege mig till farbror doktorn för att få det utrönt vad denna smärta beror på. Jag tänker hålla tummarna för mig själv ända tills dess. Och hoppas, hoppas hoppas - att de inte kommer sticka en massa nålar i mig. :/