Varannan-dag-måendet

I förrgår kände jag mig olustig och ångestfylld, igår rusig och lycklig och i afton är jag tillbaka i det olustiga och ångestfyllda måendet. Tänk vad det svänger ibland. Hur strömmarna i kroppen byter riktning från en dag till en annan. Eller ibland från en timme till en annan. Ikväll känner jag mig mest som ett litet barn, ett ensamt otryggt barn som blott önskar att få vaggas till ro i sina föräldrars närhet. Men här sitter jag nu ensam med ansiktet bestänkt av nätta solstrålar, dagens sista som ännu en liten stund klänger sig fast över bergsryggen. Och jag måste sitta här och försöka att finna en slags tröst, ett slags lugn i de här sista strålarna. I ljuden ifrån den öppna balkongdörren, bil-ljuden, mopedbrummandet, människorösterna, barnskriken, fågelsången. Överallt runtomkring där det finns en massa liv - försöka finna förtröstan.