"Stick"

man önskar att man kunde fånga det där som var men aldrig mer blir, de där stunderna som övergick i vilsna fingrar, skygga ögon och fötter som tog sin tillflykt ut ur rädslan men till ingenting

Så tusans folklig

Sitter och kollar på Allsång på Skansen för 3:e gången den här veckan. Så kan det gå om man inte har något direkt till liv. När man bara sitter och zappar med dosan och fastnar vid allsångsreprisen för andra gången i rad för att där är det ju i alla fall en trevlig och varm stämning. I afton ska jag utöver tristessens tafsande på tv-dosan försöka att hålla mig vaken en god stund. För morgondagen är fri och befriad vakna - och - gå - upp - larm. Så imorgon ska skogen få besök av mig. Jag ska ut på blåbärsjakt. Således bjuds det förhoppningsvis på fil med blåa bär i imorgon kväll;)

Sengångare...

Idag efter jobbet kom jag på den strålande idèn att jag skulle bege mig till Hemköp i Nordstan. Detta var en synnerligen dum idè egentligen. För det är en alltid lika obehaglig upplevelse att sicksacka sig fram mellan alla dessa sengångare. Med sengångare menar jag de människor som tar ena steget idag och det andra imorgon. Det kan bli riktigt frustrerande i ett välproppat Nordstan. Men självklart har alla individer rätt till att färdas i sina respektive takter. Det jag inte förstår är dock hur de alltid lyckas ta upp så stort utrymme. Och när man försöker att smidigt ila förbi om sidan så flyttar de sig passande nog åt det hållet. Så får man återgå till sitt läge bakom ryggarna. Liksom lurad.
Jag gillar inte folk som tycks se sig själva som kungar av världen. Som inte tar hänsyn. Bara skyfflar sig fram med hårda armbågar eller tar upp mer plats än de behöver. Men det är jag det. Jag är säkert bara överkänslig. Eller bara smått irriterad, trött, frustrerad. Nåväl, nu ska här bli film. Så vit som en snö heter den, en svensk film från 2001 som handlar om Sveriges första kvinnliga pilot.