Aftonsol: 2009-02-19

"The sound of a thousand sparkling birds
Hidden beneath the strikes of your fluttering lashes
The salts and scars from roaring oceans
Composed like ripples down your cheek
And I'd pry you open and tear out your soul
If I could save your torch from turning into ashes"

-

"Ljudet utav tusen kvittrande, sprakande fåglar
dolda under dina ögons mjuka, skygga vingslag"

-

Ord som KWDL skrev mig innan bäckarna mellan oss mynnat ut i åar för att sedan bilda älvar med alldeles för svåra vågor. De kan ingen ta ifrån mig, dessa kursiverade ord.

Ge mig päls!

Jag orkar inte med kläder ikväll. Linningar som spänner mot magen, bh-kupor tätt mot huden, strumpor med resår som lämnar liksom traktorspår nertill vid vristen. Tänkte mig en aftonpromenad och jag tänkte mig hur det vore att inte behöva bry sig om skodon, jacka, halsduk, mössa och alla de där övriga plaggen. Att bara vara alldeles fri i sin kropp. Det hade varit alldeles himmelskt. I avsaknad av päls måste jag väl ändock dra på de där stövlarna, knäppa den där jackan och dra ner den där mössan över hårsvallet. Suck.
Det är sannerligen inte lätt att vara människa ;)