Jag tänker inte lägga mig ner - gråta och förtvivla - förstår du det!

Tanken jag vaknade med tidigt denna lördagsmorgon var ungefär jaha, nu är det lördag och vad ska man göra av denna dag då, kände en väldig tristess med andra ord. Nästa gång jag vaknade var klockan närapå nio, jag slog på mobilen och upptäckte där en förfrågan om jag kunde jobba istället för min jobbarkompis. Och det kunde jag förstås. Hemma igen blev det quornfärs med makaroner och jag gjorde även det intelligenta konstaterandet att enligt Lady och Bosse ska mattor vara ihopknölade, småsaker vara på golvet och tre, bilder och foton som sitter på väggarna ska man försöka att demolera. Nu ska här vilas under täcket i någon timme eller säkert två, sedan vet jag inte mer om denna dag. Imorgon hoppar jag in och jobbar igen. Jag behöver de där få timmarna så absolut. Skulle behöva hur många timmar till som helst för att få maj att gå ihop, men, det brukar ju alltid lösa sig på det ena eller det andra viset. Nu ska jag krypa under påslakanet, säkerligen med Bosse och Lady som sällskap och där ska jag ligga med slutna ögon och lyssna till vårens ljud genom den öppna springan vid min balkongdörr.