Tusentals gånger kommer jag att tyda dessa dina stavelser och de kommer att pränta sig in som en tatuering i min hjärnbalk. Att tro att man betyder något för någon är att förråda sig själv. Jag ser mig om och jag ser hur vi skrattat men jag förstår inte längre varför.
Döda mig mitt hjärtas tjuv. Döda mig nu.
Mitt hjärta är till sist förlorat.
torsdag 27 januari 2011
Kuliss
Björkförgreningens fylliga vener avtecknade mot himlens skymningskant. Det klara rödtonade ljuset som falnar och bildar en aura utmed bergens linjer. När jag öppnar mina läppar ångar små vita moln mot den molnfria rymden. Alltid finns det moln.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)