Nu är det spökenas helg men jag är långt ifrån halloweenfester och bus eller godis men jag bär på många trevliga minnen från tidigare år. Jag minns hur det är att vakna, titta upp från bädden och få suspekta leènden från sin vän. För att i spegeln möta ett ansikte alldeles nedsvärtat av svart hårfärg - sådan engångsfärg - perfekt för häxhår. Och att därefter bege sig till stadens hippaste cafè där många ungdomar gick på den tiden, alltjämt gråsvart i ansiktet. Och jag minns den gången jag lånade vita änglavingar av en vän, klädde mig i vita och glittrande material och fäste en tiara i mitt hår, hur jag riktigt kände mig som en alldeles äkta änglaflicka. Jag kände mig vackrare än någonsin, men fick inte en enda komplimang den kvällen. Det var lite som när askungen blir upptäckt som bluff. Jag behövde dock inte springa ifrån festen med bara en sko. En annan afton ett tidigare år så var jag och några vänner ute på en "bus eller godisrunda". De flesta var givmilda och hade något gott hemma, de mindre tillmötesgående fick smaka på diverse bus. Vi klädde till exempel ett äppelträd med toalettpapper, och det var inte lite toalettpapper heller :) Kan man skylla på att man var lite ung, lite dum och lite berusad. Nuförtiden skulle jag aldrig göra så. Mitt sista minne är från när jag och min bästa Lenavän klädde ut oss till cowgirls, med rutiga skjortor, scarf i halsen, väst, cowboyhatt, hölster och skjutdon. Om man inte visste hur det låg till så kunde man ha tagit oss för riktiga cowgirls, speciellt Lena sent på natten med en cigarett mellan fingrarna,rökslingor i luften och värsta pälskappan. En fin halloweennatt.
