Du, jag saknar dig

lyssnar på musiken från dig till mig
det är första gången sedan du sade hejdå
och nu sprider sig tårar, enorma
jag som inte skulle vara svag
inte tänka eller säga
du, jag saknar dig

kasta inte bort mig
som om jag aldrig funnits
du sade att jag var din bästa vän en gång
du sade att du kände dig trygg med mig
så förträng mig inte ur dina minnen
jag finns kvar i dig
precis som förut

du, jag saknar dig
och kanske saknar du mig trots allt
minns du inte hur vi har dansat skrattat och skapat
förstår du inte att vi är inpräntade på pappersark
att våra ord aldrig kommer att dö
jag ser dig och jag hör dig
vi finns i den här musiken

När jag vaknade

Vårfåglarna sover i träden, kanske vågar de ännu inte hälsa våren med sin lyriska kvittersång. Ett avlägset motorljud är det enda som hörs därutifrån. Nyss mullrade det av tunga steg genom trapphuset och från våningen ovan skramlar det till som av porslin mot porslin. Det spolas i en toalett och åtföljs av steg över mitt tak. Nedanför sängen sitter Bosse och tvättar ljudligt sin yviga päls. Genom svarta tyger lyser morgonen, inte av morgonsol, bara av morgonljus. En av grannens katter springer genom rummet ovanför. Bosse tar plats intill mig, han börjar att spinna direkt som jag rör vid honom. Av och till hörs Ladys nätta tassar spatserandes genom lägenheten men hon behagar inte att göra mig och Bosse sällskap då jag kallar på henne. Det värker från mitt munsår som aldrig, aldrig läker. Men nu verkar det i alla fall som att solen ändå kommer.