Att se

Sådana här vackra titthål kan man hitta när man är ute och vandrar om vintern. Det finns så mycket vackert att se bara man inte glömmer att se.

The Reader var för övrigt en utomordentlig film, likaså The Dutchess som jag såg efteråt. Blev tårögd till dem båda. Kanske är jag mer känslosam än vanligt idag, eller så var filmerna ovanligt gripande. Två fina filmtips i vilket fall.

Stagevu

Jag har blivit tipsad om en filmsida på internet där man kan se på film utan att vara olaglig. Det är en bra grej tycker jag för jag har aldrig tyckt om att vara olaglig. Man klickar bara in på stagevu.com. Själv har jag just nu The Reader med Kate Winslet på uppladdning. Men först väntar den fröjdefulla solen och det vintervita och en långpromenad. Sedan blir det en kopp grönt te och film.

"Kärlekssviter"

Lång natts färd mot dag

Den här sista natten,
min förlängda natt i dig,
är vi ett liv tillsammans.
Parantesen, din förlängda
parantes i mig,
omsluter våra kroppar.
Någon har tagit
Karlavagnen från oss.
Långt inne i famntaget
viskar vi fram
ett nytt solsystem.
Den här sista natten,
vår förlängda natt i oss,
är ett långsamt farväl
till det oavslutade.

Jan Mårtensson

Skapande

jag öppnar mina fingrar
dränker dem i färg
sträcker ut linjer och nyanser
det här språket följer ingen tanke
det bara kommer
blir
är

Drömmens kraft

Jag är en riktig drömmare.
Jag drömmer hela dagar och i perioder hela nätter. Jag fantiserar utan besvär ihop fantastiska och vackra luftslott. Tror ibland mer på drömmarna än på verkligheten. Och även om det i sig inte är särskilt nyttigt, så tror jag att det är viktigt att ha alla de där drömmarna. Jag tror att drömmen är viktigare än hoppet.

Jag tänker att så länge man väver drömmar. Så vill man något. Man söker efter något finare och bättre.
Hoppet kan komma och gå. Men drömmarna stannar kvar, hur besviken och trött man än kan bli på dem. Kanske är det en automatisk överlevnadsprocess. Att när en dröm bryts ner i skärvor och dör så startar hjärnan direkt sitt nystande efter en ny.

Så dröm en dröm.
Dröm flera, dröm många. Även om de alltid spricker och lämnar dig med vinden. Liksom faller ur dina händer som höstlöven faller ur höstträden. Så har du i alla fall haft en längtan, en önskan.
En lust.

Ett hett tips om man drömmer mycket om natten och är intresserad av drömtydning. Det är att besöka en sida som finns här på internet, där har i alla fall jag fått svar på sådant som ingen drömtydningsbok har gett svar på. Adressen är: http://www.dagenshoroskop.nu/drommar/tydning/

Jag har många drömmar, och jag har hundratals kvar att drömma. Kanske tusentals.

Har du?

Apropå Kent och musik

Kents musik och Kents ord är inspiration.
Det finns så mycket inspiration i musik överlag. En enda ton kan liksom slå an en sträng till fler känslor än man egentligen orkar att känna. Men i det där ligger det något så fint. Att musik många gånger kan ta sig djupare in i en människas inre än vad en livs levande medmänniska kan.

Musik kan få människor att gråta, att skratta, att kämpa, att vilja revoltera.
Musik kan vara den hårfrina gränsen mellan att leva och att dö.

Musiken håller mig i handen och jag kramar den hårt.
Jag rör mig över den sköra gränsen.
Så länge någon talar till mig går det vägen.
Och musiken talar.


"Vi hinner bli något stort än.
Växa några meter"

Ur: Kents "Innan allting tar slut"

Kom in, innanför min hud

jag låter dig läsa mig
så att någon vet att jag fanns
så att du vet att jag finns
och att du når hela vägen in

Jag vill inte vara någon liten lort

Något sådant sade Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. Och jag håller med Skorpan. Jag vill inte heller vara en liten lort. Men det är så lätt att hamna där. Att bli så liten på jorden att allt runtomkring verkar så alldeles för stort. Alldeles för ointagligt och skrämmande.
Och man blir liksom osynlig.

Jag vet många som känner sig som små lortar. Och de människorna är egentligen de allra finaste och de mest sympatiska man kan tänka sig. Så jag kommer nog aldrig att förstå det där. Det känns som ett straff. Men varför detta straff?
Det vet jag inte.

Vandrerska

Cirka 10.00 imorse bestämde jag mig för att bege mig ut på vandring. Min tanke var att ta mig de cirka 2,5 milen ifrån staden där jag bor till byn där min moder bor. Jag kom en bit på vägen, men stoppades därefter av en oplogad cykelbana. Jag pulsade några steg men kom snabbt fram till att det aldrig skulle gå vägen. Så med en viss besvikelse vände jag åter. Mötte mina halvt översnöade fotspår. Till slut försvann de helt, där mina fötter vandrat någon timme tidigare var det bara vitt. Så snöar det idag.

Och oavsett ett visst stänk besvikelse så blev det i slutändan ändå en promenad på 1,5 mil. Jag är nöjd med det.

Nu ska jag definitivt ta en lång och varm dusch!

Nattens godnattsång

http://www.youtube.com/watch?v=PdBD6V9dn5I

Jag vill att någon sjunger mig godnattsånger

Snart ännu en midnatt.
Jag har mött varje 00.00 ögonblick flera dagar i streck.
Då när musiken börjar att mynna ut.
Då när ljusen i fönstren mittemot har slocknat.
Då när det inte finns så mycket mer att ta sig för.
För det är den tiden på dygnet då man bara vill be någon att sjunga en godnattsånger. Be någon spela vackra rogivande melodier.
Så att man kan somna in.
Trygg.

Jag vill ha det där varje natt.
Speciellt inatt.

Vita dagar och nätter

Det snöar igen.

Stora mjuka flingor.

Och jag bara njuter.

Snö för mig är som plåster på sår.

Och fast det hela tiden kommer mer och inget försvinner,

så är det som att det aldrig blir nog.

Jag vill bara ha mer och mer och mer.

Som kärlek på något vis.

och som snön vilar över grenverken
så vilar minnena mot min arm när det mörknar, och jag tänker att jag ska fånga ett stjärnfall en dag, ge det till dig

Ljuvliga foton

Måste passa på att dela med mig av 2 flickr sidor som jag har hittat och bara älskar.

http://www.flickr.com/photos/lullabyexile/3062845875/in/photostream/

http://www.flickr.com/photos/sophisticated/page4/

Ett nytt försök

Försiktigt börjar det att skymma över min "nygamla" stad. Ja, för sedan senast har jag bytt stad, och en höst, en jul och ett nyår har passerat. Det har hänt så mycket men samtidigt nästan ingenting.

Nu sitter jag här i kära Dalarna och tänker. Jag tänker på allt och inget. Mest på allt. Och jag har skrivit, skrivit och skrivit nästan hela dagen. Liksom jag gjorde igår och dagen innan dess. Det är en skön känsla att poesin återigen sprider sin fröjd när den brinner i mina fingrar. För om livet är ensamt överlag så blir det desto ensammare utan den.

"Ord framför allt" som jag har plitat ner på ett av mina anteckningsblock. Så är det.
Och musik förstås.
Man får aldrig glömma musiken.

så ska jag bli 28
med livet täckt av ord
nedklottrade anteckningsblock
där jag säger allt
som läpparna inte klarar
för det är så jag är