Nu med endast två månader och några dagar kvar till beräknat förlossningsdatum börjar det att kännas litet jobbigt att vara havande. Mina fötter, vrister och ben känns - och är som klumpar. Händerna har börjat att krångla, fingrar låser sig och det värker i dem om nätterna, när jag vaknar är de stela och ömma. Inget av detta blir mer trevligt när hela lägenheten står fylld med Ikeapåsar och papperspåsar innehållande mina ägodelar. På måndag lämnar jag detta hem för sista gången. Tänk att närapå två år går så fort. Och ja, tänk att det har gått närapå två år sedan jag återvände till Dalarna från Göteborg. Jag kommer att sakna balkongen här och barnen som springer runt på innergården, ungdomarna som spelar kubb och fotboll, festfolket som brukar samlas vid borden nere vid träden. Nu ska jag bo sex våningar ovan jorden och kommer inte se så mycket mer än ett bostadshus några meter bort, men som tur var även en björks krona och litet himmel. Desto mer plats kommer det att bli att leva på inom väggarna. Och Det Ska Bli Så Skönt.
