Livets väg att göra en stark?

När jag stod i duschen tidigare denna afton så började jag att fundera på det där med hur livet alltid sätter käppar i hjulet för en. Eller hur det liksom hela tiden dyker upp något nytt att kämpa med. Något nytt att ta tag i. Något nytt att klara av. Det kan vara alltifrån oförutsedda räkningar som dimper ner på hallgolvet just när man är som mest fattig, djur som blir sjuka, släktingar som blir sjuka, fysiskt likväl som psykiskt, att en själv blir så sjuk att en knappt orkar ta kroppen ur sängen om dagarna och likafullt måste man få sig till att leverera enligt samhällets modell. Det kan handla om kravet om kompletteringar hit och dit, eller om fullständigt livsavgörande beslut.
Min senaste utmaning påbörjades igår kväll då jag upptäckte en blodfläck på golvet. Därefter hittade jag många fler och jag insåg att det var Betsy, numera Bosse som lämnade dessa blodfläckar. Han kunde knappt kissa och när han kissade kom det blod. Jag blev väldigt rädd då jag tänkte att det skulle kunna vara urinsten vilket är mycket allvarligt för katter, de kan nämligen dö om de inte får tömma blåsan. Hittade ett akutnummer till veterinären men där svarade självklart bara en telefonsvarare. Vaknade flera gånger under natten av min oro för Bosse och den eventuella urinstenen. När morgonen kom fick jag iaf tag i veterinären och fick en tidig lunchtid och sedan skyndade jag till Grand för att hinna städa några rum innan veterinärbesöket. Brorsan skulle hämta upp Bosse hemma hos mig och vara vid Grand strax innan halv 12 då tiden var vid 11.40. 11.28 syntes ännu ingen röd bil och jag ringde upp brorsan, möttes av en stressad röst som förkunnade att "det går inte att få tag på kattjäkeln". Inte blev hjärtslagen mindre stressade av det än vad de hade varit tidigare under dagen. På något vänster kom vi iaf ganska så precis till veterinären alldeles när vi skulle vara där. Och som tur var så visade det sig att det "bara" är en urinvägsinfektion som krånglar med lilla älsklingen. Efter besök där, specialkattfoder och antibiotika så landade notan på 1000 spänn. Trevligt för en med platt börs. Tur att jag har en brorsa som sköt till slantarna för mat och medicin. Och att det finns något kallat faktura. Nu väntar 10 dagars antibiotikakur för Bosse, 2 ggr dagligen. Det kommer bli tufft, men jag ger mig inte när de där kattkäkarna biter sig samman som att de vore sammanpressade i cement. Huvudsaken är att lurvtotten blir frisk snart igen och inte behöver ha ont! Men jag hoppas att jag får vara ifred ifrån fler obehagliga överraskningar för en tid nu, det skulle behövas. Ibland vill en bara få ha lugn och ro - hur stärkande det nu än är i längden med livets diverse prövningar.

Nedan, några foton från en desto trevligare dag, nämligen från i lördags då jag var med mamma, Janne och syster till Smedjebacken på fika och besök vid Nisses som har en massa fina prylar och möbler och dylikt.




Ps. det är inte för inte som jag kallar Tilda Tildavilda :)