Nya väggar och tak

Det där med att flytta, det är nog något som man både älskar och hatar. Visst kan det vara himla trevligt att få ny mark under fötterna, nya golv att stå på, nya tapeter att se på. Att få gå de där månaderna innan själva flytten och filura och planera på hur man skulle vilja ha det. I det skedet är jag nu då jag i sommar förhoppningsvis kommer att flytta till ett nytt och litet större hem. Det trista med det hela är förstås den förestående flyttångest som redan har gjort sig tillkänna. Men man klarar det alltid även om man ibland tror att man ska drabbas av sammanbrott där man står med alla små pinaler och pryttlar samt högar med kläder och undrar vad f-n de ska vara bra till. Alldeles för en liten stund sedan knåpade jag ihop som en liten ritning av hur jag i stående stund tänker mig mitt nya hem, ett av de jag har varit och tittat på. Denna lilla paint-ritning ter sig på detta vis.

 

1. Sådant där snyggt 50-tals skåp som rymmer en massa kläder.

2. Sängen, med en massa kuddar och så ska den ha en sänghimmel.

3. Någon slags smidig bokhylla som rymmer en massa ting.

4. Någon av mina 2 fåtöljer.

5. Ett nätt matbord som kanske får målas vitt eller svart.

6. Min pinnsoffa som jag ärvt efter mormor och morfar.

7. Minibokhyllan där jag förvarar mina böcker.

8. Det runda antika "cafèbordet" och mina svartmålade stolar.

9. Databord och dator.

10. Någon slags smidig bokhylla som rymmer en massa ting.

11. Tv-bänk och TV.

12. Vardagsrumsbord, fundrar på att måla mitt nuvarande vitt eller svart.

13. Helst vill jag hitta en ny soffa på second hand, 40 - 50 tal, gärna med tillhörande fåtölj.

14. Min piedestal och mitt pelarbord med blommor på.

Såhär är min inredningstanke för tillfället. I fönstren ska det vara fina gardiner, gärna spets, i köket i alla fall. Och så ska de vara fyllda av vackra blomster, lampor och dylikt. Och så vill jag ha en sådan där antik golvlampa med 3 skärmar. Det skulle göra mig så lycklig. Men allt det som jag inte redan har får en väl införskaffa i etapper. Detta är i alla fullaste fall min nuvarande lilla dröm. Och så var det med det :)

Ensamhetshav

Ikväll vecklade stora svarta vågor ut sig ur min bröstkorg och vidare genom kroppen. Det är den förlamande ensamheten som sveper mig. För det mesta fungerar mitt liv som ensamvarg tämligen galant men ibland blir tystnaden, tomheten, avsaknaden så enorm, som ett skrik som skär genom hela mitt jag. Nej, ikväll kan ingen kurrande katt i mitt knä, med den allra lenaste pälsen och de allra kärvänligaste små ögon som blinkar upp mot mig döda den här farsoten. Jag önskar att jag hade någon att sitta intill i soffan, le mot över en kopp värmande te, spela kortspel eller yatzy med, samtala med om allt och inget. Eller bara sitta alldeles tyst intill och höra hur denne någon andas.

Åh

Vore jag rik - eller en jäkel på att sy - då skulle klänningar som dessa sannerligen hänga i min garderob! Från: http://misspatina.bigcartel.com/

Baby, never should say never

Det skulle ju bli vår - inte mera vinter

Idag har snön tills ganska nyligen fallit utan ända. Jag pulsade ner på staden och uträttade två ärenden och förbannade att gatorna som just börjat bli någorlunda is - och snöfria nu återigen skulle bli livsfarligt hala. Sedan träffade jag på min kusin och moster och de talade om plusgrader i helgen och ända upp till tio plus i nästa vecka. Då kände jag mig lite lättsammare igen. Nog för att jag vet att mars i princip måste räknas som en vintermånad, men nu är jag bara så himla trött på vintern så detta kändes onödigt. Nåväl. Inatt har fina mamman min övernattat på golvet intill min säng. Efter att mamma igår tagit sig en runda med dammsugare, mopp och diskborste såg vi på "I rymden finns inga känslor" vilken vi gillade. Jag tackade mamma så hjärtligt för städhjälp och god vitlöksbaguette. Nu ska jag ta tag i att sätta upp vårliga gardiner så att vintern förstår att det ska bli vår på riktigt nu, förhoppningsvis :) Till eftermiddagen ska jag hem till farmor och farfar för att gratulera farfar som idag blir 85 år. Grattis grattis farfar.

Två dagar

Igår kändes det som att våren äntligen kommit på riktigt. Det var såpass varmt att jag, Lady och Bosse begav oss ut på balkongen en stund. Jag värmde mig i solen medan katterna mest inspekterade resterna av fjolårets blomster, kisade mot solen och spanade ut över gården. Idag fick jag glädjande nog lön, vilket innebar att jag kunde gå och handla mat! Jag var riktigt duktig med inköpen, köpte mycket sådant som är bra för en vegetarian. Och en stor påse med apelsiner, mums :) Nu står balkongdörren här på glänt, jag ska snart kila ner en snabbis till staden och sedan köpa med ett sibyllamål på vägen hem.

Kom tillbaka

Någonstans därute rör sig den galax som upptäckte mig, som kom till mig, som stal min största blygsel som fick mig att älska och skratta, som fick mig att till slut känna äkta lycka. Jag viskar till honom ibland i natten, kom tillbaka till mig. Låt mig värma dig, få dig att skratta och sjunga och dansa, få dig att säga hur väl du trivs tillsammans med mig. Jag finns alltid kvar som den jag blev när du fann mig.

Tillstånd

jag slutar nog att vara stark nu
för en tid
jag känner mig trött
jag känner mig svag
jag vill bara få vaggas -


ensamhet är både frihet och kamp
minnen är både glädje och sorg
nattens mörker håller mig ömt
dagens ljus skär genom min hud
verkligheten är mig alldeles inpå
sagorna har lämnat mig

Du, jag saknar dig

lyssnar på musiken från dig till mig
det är första gången sedan du sade hejdå
och nu sprider sig tårar, enorma
jag som inte skulle vara svag
inte tänka eller säga
du, jag saknar dig

kasta inte bort mig
som om jag aldrig funnits
du sade att jag var din bästa vän en gång
du sade att du kände dig trygg med mig
så förträng mig inte ur dina minnen
jag finns kvar i dig
precis som förut

du, jag saknar dig
och kanske saknar du mig trots allt
minns du inte hur vi har dansat skrattat och skapat
förstår du inte att vi är inpräntade på pappersark
att våra ord aldrig kommer att dö
jag ser dig och jag hör dig
vi finns i den här musiken

När jag vaknade

Vårfåglarna sover i träden, kanske vågar de ännu inte hälsa våren med sin lyriska kvittersång. Ett avlägset motorljud är det enda som hörs därutifrån. Nyss mullrade det av tunga steg genom trapphuset och från våningen ovan skramlar det till som av porslin mot porslin. Det spolas i en toalett och åtföljs av steg över mitt tak. Nedanför sängen sitter Bosse och tvättar ljudligt sin yviga päls. Genom svarta tyger lyser morgonen, inte av morgonsol, bara av morgonljus. En av grannens katter springer genom rummet ovanför. Bosse tar plats intill mig, han börjar att spinna direkt som jag rör vid honom. Av och till hörs Ladys nätta tassar spatserandes genom lägenheten men hon behagar inte att göra mig och Bosse sällskap då jag kallar på henne. Det värker från mitt munsår som aldrig, aldrig läker. Men nu verkar det i alla fall som att solen ändå kommer.

Fy för dagar som dessa

Idag känner jag mig mest bara ensam, ledsen, sjukt fattig och ful. Jag måste köpa järntabletter och kattskitspåsar men jag har inga pengar. Tänk om den 15:e vore imorgon så att lönen kunde behaga att anlända. Och vad gör man egentligen av en hel dag. Jag har ingen lust att gå ut, har ingen lust att laga mat, har ingen lust att se på tv eller busa med katterna eller något annat heller för den delen. Idag lär jag nog gömma mig under täcket nästan hela dagen, bara ligga där och töa.

Blue skies

Solkatter

Tankens vidunderliga gap sänker sina tänder i himmelens tak
läppjar saften ur solens varma glödande kärl
Gnistrar kring i universums ogreppbarhet, utmynnar flödande
som solkatter i dina ögon

-

Stundens sötma stiger i vårgläntans famn
bägaren längtar efter att få svämma över
vi forsar ut över skogens ängar
som aftonens vackraste änglar

Smakar sommarhettan vid klipporna i skogen
inpräntar minnesbilder som fastnar utan fotominne
på ensamma näthinnor, fastnar på hud som saknat,
hud som fötts på nytt

Under spirande löv med känsliga fingertoppar, en nyvaken eufori
i hjärtslagen som bultar tydligt med vinden upp till himlen
som lägger sig till vila i den gripande solen
insuper de fångande ögonblicken mellan ögonpar
förlorade i solkattsblickar, ordkonstsmicker

I ögonen på betraktaren mittemot
är en lockande himmelsvy att förgylla känslor i -
så tillåt mig att drunkna i en stunds glömska
i en sista känsla av att till slut få röra himlen
att hålla en skatt i mina livströtta händer

Dikt av mig och Kalle från maj 09. Vi var på en äng en somrig majdag nere vid Lärjeåns dalgång i Rannebergen. Den och de majdagarna är några av de vackraste dagar någonsin.
(första stycket är Kalles ord, han är en superb poet).