Nu så

Ännu en flytt avklarad. Det mesta hamnade på sin plats nästan onaturligt fort och katterna tycks redan ha funnit sig tillrätta i vårat nya hem uppe bland trädkronorna. Själv så kan jag andas igen, den sista tiden i min gamla lägenhet kändes det nämligen mest som att vara bosatt i en fängelsehåla. Utrymmet inom väggar och tak var så alldeles för litet. Nu har jag bara väntan på parvelns ankomst kvar. Och kanske kommer vår situation att ändra sig till det bästa som är möjligt ändå. Igår kom du hit och idag skiljdes vi trötta men under fredliga och mer positiva utsikter åter. Jag är så tacksam för det här mötet. Nu kan jag bara hoppas att det inte går på grund utan följer de rätta vindarna vidare till vågorna som bär ty jag behärskar inte det där med att vara i olag med en annan människa. Och vem kan för den delen önska sig att behärska något sådant?