Närmare till en fröjdefull jul än en kaotisk höst?

18 timmars utdragen kamp, sedan var inget längre som förr. Efter fyra veckor inlagda på sjukhus och tre hemmavid, efter lungproblem och förhöjda levervärden, efter nålstick och kanyler i Livs hud, efter dräneringsslang och syrgas, återbesök och kontroller så längtar jag efter frid och att finna någon slags ordning. Jag önskar det så innerligt även om Liv för tillfället är mitt uppe i penicillin och medicinkurer. Fler läkarbesök, ytterligare kontroller och en ruvande, gnagande oro, smärta och sorg - men en längtan förbi och vidare, en längtan efter nya äventyr, efter att känna sig hemma, en längtan, ett hopp, en aldrig sinande dröm, en dröm som tonar sig fram bortanför livets vedermödor. Nu vill jag nå en hamn. Fast land. Och jag ska segla tillsammans med dig hur svag jag än känner mig. Bära dig i min famn. Det har jag lovat dig.