Ore wa manko ga nametai

Du sade så och det lät så vackert över dina läppar. Jag undrade vad det betyder, först log du bara ditt spjuveraktiga leende och efter ytterligare övertalning svarade du "Du är söt". Ore wa manko ga nametai - Du är söt. Ibland kom sådana där hemlighetsfulla ord ur din mun. Din broder som studerade utomlands lärde dig dem.

Vid nyår hörde jag Sarah Dawn Finer sjunga Kärleksvisan på Skansen. Jag spelade den för dig några dagar senare. Du gillade den. Likasom du gillade Falling slowly från filmen Once den första gången jag spelade den för dig. Några av de vackraste kärlekssånger jag vet. Och du gillade dem. Och jag gillar dig ännu - även om det gör mig dum i huvudet.

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Var inte rädd, Jag går bredvid dig.

Nu är jag din, och nu kan jag andas.
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när du är svag.
För du betyder allting för mig.
Ja jag ska älska dig, så som du är.
Och jag vill ge dig allting jag har.
Och låt mig få bära dig, när hoppet sviker.
Du betyder allt för mig.
Var inte rädd, jag står bredvid dig.
För du betyder allt för mig.

Kärleksvisan: Sarah Dawn Finer