tiden lägger sig så snabbt emellan
så kom augusti, kom
jag har inga vettiga ord kvar att säga
jag behöver ögonkontakt,
de ögonen som säger åt mig
att jag är bra precis som jag är
för i det slutna rummet,
den stora ensamheten gror mina tvivel
men väntan är vad jag klamrar mig fast vid
det är så lätt att släppa nuet för något annat
