Dag liksom natt

jag vet inte hur många mil det gäller
men mitt hjärta känner det vidgade avståndet
bara i dröm och minne känner jag ditt hjärtas slag
din doft, dina glittrande blå, dina andetag i mörkret
din känsliga röst, dina smittande leènden, träffande
som vingslag rakt in i mitt bröst
du är mina vackraste foton och mina mest magiska minnen
jag sitter i ditt hjärta och jag sjunger för dig
dag liksom natt

Älska återanvändning

Hur underbart är det inte att strosa runt bland gamla, annorlunda och vackra saker, kläder och ting. Hitta de där speciella klenoderna med sina unika historier och charm. Att drömma om allt det där som man skulle köpa om man bara hade utrymme och pengar. Secondhand-affärer och loppisar, likt skattkistor fyllda med pärlor att upptäcka. Sådant kan ju aldrig bli trist :)

Aftonstund

Med Håkan Hellströms nya platta i högtalarna och en mjuk, varm, go och mysig Betsy i min famn. Sämre kan man ha det. Snart blir det nog sängen och täcket upp över hakan där Betsy trivs intill mig under täcket, eller på kudden bredvid mitt huvud. Min andra lilla katt, Lady trivs som allra bäst på min mage. Tur att det inte blir bråk om sängplatserna :)

Några Halloweenminnen

Nu är det spökenas helg men jag är långt ifrån halloweenfester och bus eller godis men jag bär på många trevliga minnen från tidigare år. Jag minns hur det är att vakna, titta upp från bädden och få suspekta leènden från sin vän. För att i spegeln möta ett ansikte alldeles nedsvärtat av svart hårfärg - sådan engångsfärg - perfekt för häxhår. Och att därefter bege sig till stadens hippaste cafè där många ungdomar gick på den tiden, alltjämt gråsvart i ansiktet. Och jag minns den gången jag lånade vita änglavingar av en vän, klädde mig i vita och glittrande material och fäste en tiara i mitt hår, hur jag riktigt kände mig som en alldeles äkta änglaflicka. Jag kände mig vackrare än någonsin, men fick inte en enda komplimang den kvällen. Det var lite som när askungen blir upptäckt som bluff. Jag behövde dock inte springa ifrån festen med bara en sko. En annan afton ett tidigare år så var jag och några vänner ute på en "bus eller godisrunda". De flesta var givmilda och hade något gott hemma, de mindre tillmötesgående fick smaka på diverse bus. Vi klädde till exempel ett äppelträd med toalettpapper, och det var inte lite toalettpapper heller :) Kan man skylla på att man var lite ung, lite dum och lite berusad. Nuförtiden skulle jag aldrig göra så. Mitt sista minne är från när jag och min bästa Lenavän klädde ut oss till cowgirls, med rutiga skjortor, scarf i halsen, väst, cowboyhatt, hölster och skjutdon. Om man inte visste hur det låg till så kunde man ha tagit oss för riktiga cowgirls, speciellt Lena sent på natten med en cigarett mellan fingrarna,rökslingor i luften och värsta pälskappan. En fin halloweennatt.

Viskningar från förr

Roadtrip

Det är något med att ge sig ut på vägarna med bil som gör mig så upprymd och glad. Att färdas till platser man aldrig varit på. Hitta pärlorna, de små byarna bortom de stora vägarna. Små byar med midsommarstång mitt i korsningen. Små byar med faluröda små stugor och lador. Att färdas genom milsvida trollskogar, vilja slänga en väska på ryggen, ta en tältpåse i hand och bara vandra rakt in bland gran och tall. Pappa är expert på sådana små äventyr. Senast för 2 helger sedan for jag, min broder och pappa ut på vägarna.

Då blir jag såhär busigt glad :)

Brorsan var inte lika begeistrad utan läste istället tills det att han blev alltför illamående.

Höst

Och jag vandrar genom lövprassel så mycket jag kan, inget i det vackra får liksom gå till spillo. Nej, inget får gå till spillo.

Årstiderna glider genom mina fingrar

jag vaknade häromdagen och upptäckte hur löven lämnat träden
hur sommarens vågor seglat ut ur mina kupade händer
och hur alla blommor jag plockat hade vissnat -
och ikväll när jag gick genom staden låg allt öde
och jag tänkte att kanske hade alla människor lämnat mig ensam här
flugit upp till himlen och blivit stjärnor